Måns Andersson

Förord

1997 pratade jag med Måns Anderssons barnbarn Stig Rickard Wigram (född Persson) om hans morfar Måns. Det resulterade i att Stig skrev ner sina personliga minnen av morfar Måns. Själv har jag ett minne från Eslöv, då vi bodde i några eller något år hos min mors moster Anna, Stig mamma, på Sturegatan 24 i Eslöv. Där bodde även morfar Måns då. Året var 1954. 

Vi bodde på andra våningen i en lägenhet som moster Anna hade hyrt ut tidigare. På andra våningen fanns också morfar Måns. Mitt minne, som jag berättade för Stig, blev konfirmerat till 100 %.

Till höger om ytterdörren gick en stentrappa upp till andra våningen. En svängd yttertrappa. Rakt fram när man kom upp fanns en vit dubbeldörr. Där inne fanns morfar Måns. Jag var inne i rummet en gång med moster Anna för att hämta en kortlek. Moster Anna spelade ofta kort med mig och min bror, åtminstone med mig. Det gällde att gå tyst för man fick inte störa morfar Måns. Han låg till sängs direkt till höger om ingången. Rakt fram fanns en möbel, som kortleken fanns i. Jag minns det som mycket spännande. Varför vet jag inte. Kanske för att morfar Måns aldrig lämnade rummet, trodde jag, kanske för att han var så gammal, 90 år, eller kanske för att jag själv faktiskt bara var 3 år gammal. Men tydligen gjorde det stort intryck på mig och det måste nog vara mitt allra tidigaste minne. Jag har alltid trott att jag var 4 år efter ett annat minne jag inte fått bekräftat som sant, men eftersom morfar Måns dog på hösten samma år och jag inte fyllde 4 förrän våren efter är jag säker på åldern. //Göran

Måns Andersson (*1864-05-07 ✝︎1954-10-28)

En ung Måns Andersson

Gifte: Emilia Andersson: *1861-04-12 †1922-09-28

En ung Emilia

Barn: Alfred Viktor Månsson *1891-07-01 †1956-10-29, Civilingeniör

          Ingeborg Dagmar Natalia Månsson *1893-04-15 †1971-05-13), Lantbrukarhustru

          Anna Elida Månsson *1895-12-09 †1989-07-30, Banktjänsteman mm.

          Måns Edvin Månsson *1898-10-04 †1971-10-08, Lantbrukare

Kort levnadshistoria 

Anders Nilsson

Måns Anderssons föräldrar var de två kusinerna Anders Nilsson och Bengta Månsdotter födda på 1830-talet. Måns farmor och mormor var systrar. Dessutom var Måns farfar och morfar kusiner. Vet inte hur vanligt det är. Denna sidan av släkten har befunnit sig på Trolleholms arrendegårdar i många generationer tillbaka. Gården Måns arrenderade, Mölleröka, har gått i arv i många generationer och brukas än idag av ättlingar till Måns. Gården är friköpt och gårdens nuvarande ägare är Johan Ivarsson, Måns barnbarns barnbarn.

Måns föddes 7 maj 1864 på Mölleröka arrendegård. Han var nummer tre i barnaskaran till Anders och Bengta. De äldre syskonen var Nils -59 och Christina -62. Det skulle komma ytterligare barn i familjen. Betty -66, Ola -68, Anna -71, Mathilda -73, Pehr -74, Axel -77 och Amanda -79. Två av syskonen, Mathilda och Amanda blev bara någon månad gammal.

En föreställning jag har haft är att äldste sonen tar över gården. Så blev det inte här. Det blev Måns som fortsatte arrendet på Mölleröka. Pappan Anders beskrevs så här i Trolleholm förr och nu, del 2 utgiven 1905:

"Han hörde till den gamla stammen af arrendatorer. Var ej så nogräknad med skogen eller att använda skogsmarken som bete, hvarom anteckningar på de gamla kontrakten vittna. Äfven däri, att han vid afträdet i hemlighet förbehöll sig ett onödigt stort och för tillträdaren högst betungande undantag. Det blef äfven omgjordt."

Den 27 december 1890 gifte sig Måns med den tre år äldre Emilia Andersson från en av gårdarna i samma församling, Ask nr 11. Enligt Stig ägde bröllopet rum på Mölleröka klockan 12 på dagen.

Måns och Emilia fick 4 barn, Viktor (Vicke), Dagmar (min mormor), Anna(Stigs mor) och Edvin.

Fyra generationer: Måns,
Marianne och Sven
Dagmar ca 1949

Förutom att vara lantbrukare och arrendator var Måns nämndeman i 21 år. Enligt egen utsago hade han blivit häradsdomare om han suttit ytterligare ett år. Det grämde honom att han missade detta enligt Stig.

Måns överlämnade sitt arrende till yngste sonen Edvin 14 mars 1932. Han var då 68 år gammal och flyttade till yngsta dottern Anna, som året innan blivit änka och ensam med tre barn 10, 4 och 2 år gamla. Mer om detta går att läsa i släktporträttet om Anna.

När Anna flyttade till Eslöv från Billinge följde Måns med och dog 90 år gammal på Sturegatan 24 i Eslöv.

Stigs minnesbilder om sin morfar Måns

Mitt första minne

Måns fyller 70 år 1934
Stig 7 år

Mitt första minne av morfar härrör sig från perioden november 1931 till mars 1932, då han ofta besökte oss i Billinge, transporterad per hästspänd vagn. hästen hette Fuxen. 

Uppenbarligen lämnade han motvilligt sitt Mölleröka. Blev övertalad därtill av sin andra dotter, Dagmar och svärsonen Anders. Deras skäl var att Måns skulle utgöra stöd för dottern Anna och hennes barn, dels för att sonen Edvin skulle få möjlighet att "bli sin egen". Han var vid ifrågavarande tid inspektor åt sin svåger Anders på Trolleholms Arrendegård.

Nämndeman

Eftersom Måns var nämndeman vid tingsrätten i Åkarp, Marieholm och min far Yngvar var landsfiskal hade nog dessa två ganska frekvent kontakt. Far var dels kronofogde, dels åklagare.

Tingsrättsförhandlingarna, förmodligen med månatligen frekvens, inleddes med lunch på Marieholms gästgivaregård. Förplägnaden synes främst bestått av starkvaror, varför Måns och hans kolleger nog ofta sov under förhandlingarna. Måns brukade säga, när han gick till sängs om kvällarna att han skulle "sätta sig i rätten."

Mölleröka

1998

Måns fru Emilia (av honom kallad "Meli") var tydligen sjuk i cancer och värk flera år före sin bortgång.

Min mor, Anna, fanns kvar på Mölleröka fram till dess hon gifte sig i oktober 1920. Därefter fick Måns anställa hushållerskor, däribland en som hette fröken Håkansson. Fröken Mårtensson hade en dotter. Båda dessa kom på mycket god fot med Måns. Men inte med Måns döttrar, Dagmar och Anna, som ansåg att fröken Håkansson "hade planer" på Måns.

Fram till tiden för andar världskriget var Mölleröka och andra större gårdar i stort sett självförsörjande enheter. Någon specialisering förekom inte. Alla gårdar hade djur av många olika slag: gäss, ankor, höns och kalkoner förutom de fyrbenta, kor häst.
Mor Anna och Dagmar avskydde verkligen kalkonerna, som var synnerligen ömtåliga som kycklingar och minst lika elaka som vuxna.
På Mölleröka framställdes smör och ost. Fjäderfän föddes upp och slaktades. De salufördes sedan i Eslöv, Lund och kanske i Malmö, där döttrarna Månsson fick vara säljare vid stånden. Vid något tillfälle hade Victor hemsökt Mor och roat sig själv och retat henne med att kritisera varusortimentet.

Mölleröka 1998

De större gårdarna hade mycket tjänstefolk. Arbetskraften var billig och fanns i stor mängd. Tillgången på maskiner liten, kanske för att det fanns gott om billig arbetskraft. Mölleröka var inget undantag trots att Måns ansåg sig som en föregångsman. (se nedan).

Under Måns mer än 30 år på gården omsattes  en stor skara drängar och pigor, som i regel var unga. De praktiserade i förhoppningen om att senare kanske gifta sig till ett eget "ställe".

Flera av dem jag lärde känna såväl i Billinge som Eslöv hade minnen från tjänstetiden på Mölleröka.

Jag tror att Måns stod på god fot med sina underlydande, trots att både han och Mor förkunnade att gapet mellan tjänstefolk och Arrendatorer var lika stort som mellan arrendatorer och godsägare. I Måns fall var godsägaren greven på Trolleholm.

Överlåtelsen på sonen Edvin, mitt under 30-talets djupaste depressionsperiod skapade långvarig missämja mellan dessa. Enligt Måns fick Edvin ta över alltför billigt - enligt Edvin alltför dyrt eftersom boet inte var i acceptabelt skick.
Tillägg:
Idag bor Lars Ivarsson på Mölleröka och driver gården tillsammans med sonen Johan Ivarsson och har inkluderat Gamla Värslätt i driften. Mölleröka är fri köpt från Trolleholm. Måns är farfars farfar till Johan. 
Äldsta släkting, av mig känd, som innehaft Mölleröka är Måns Asmundsson född 1722, sedan svärsonen Bengt Andersson född 1759 därefter sonen Måns Bengtsson f.1800, dotterns Bengta Månsdotter f 1835, sonen Måns, sonen Edvin, sonen, Ivar, sonen Lars, sonen Johan född 1985. Alltså i minst 8 generationer. Troligen ännu längre eftersom 

Kalas och kortspel

Kalas var stora middagar. Här är Dagmars
60-års kalas på Härninge Gård  med Måns, Dagmar, Viktor "Vicke"
 och Irma, Dagmars svägerska.

Så långt jag minns tillbaka vurmade Måns för Priffe( en slags föregångare till Bridge). Under hela 30-talet spelades priffe endera på Hallsfarm eller i Billinge varje lördag eller söndag. Ofta på de ofta förekommande släktkalasen, speciellt hos Arvidsönerna, inte minst i Karaby.
(Arvidsönerna var dottern Dagmars mans släkt. 4 bröder och 4 systrar, som alla gillade kalas. Kanske speciellt Jöns på Karaby, en ogift man med sin syster Johanna som hushållerska)

Från ett kalas på Mölleröka minns jag en episod: Priffe spelades vid flera bordi den s.k. "salen". Ett stort rum tvärs boningshuset innanför ena gaveln, som användes bara vid kalas och stod annars ouppvärmt.
I samma priffelag som Måns fanns sonen Edvins svärfar Thomas Thomasson från Ask. I salen fanns en stor spegel placerad i ett hörn precis bakom priffebordet. Thomas satt så att han hade spegeln mitt emot sig vilket gav honom möjligheten att se sin medspelares kort. Detta innebar självklart en viss favör. Tydligen kom Måns Andersson, med eller utan rätt, fram till att det förhöll sig på detta sättet. Måns var uppenbarligen motspelare. (Priffe spelas som bridge i lag om två)
Stor Kalabalik följde för båda gubbarna var hetsiga. De lugnade väl ner sig så småningom, men spegeln försågs med ett skynke.

Auktionist

För det mesta höll Måns och Thomas sams bortsett från då de skulle bli kompanjoner ifråga om att hålla auktioner.Detta kom av sig redan i början då Thomas undvikit att informera Måns om en auktion han klarat av på egen hand. "Den var så liten så"

Häst och vagn

Måns Andersson lärde sig aldrig att cykla än mindre köra bil. Han färdades antingen åkandes eller med häst och vagn. Det sistnämnda alternativet hade som plusvärde att hästen, som regel och dessbättre, hittade hem, T.ex. efter något besök på Hotell Nilssons(Eslöv) bakficka, i dagligt tal kallat "Alkohålet"
På äldre dagar var Måns måttlig, tog som regel sällan mer än två snapsar. Jag har inget minne av att någonsin sett honom berusad.

Måns med "favoriten", svärsonen An

Föregångsman

Måns måste ha varit urstark i sin krafts dagar, fortfarande upp i 80-årsåldern kunde han med framgång tävla i att bryta arm.
Måns hade många vänner och var utåtriktad och gladdes åt att delta i släkt- och andra kalas.
Han framhöll gärna sina barns företräden, även Edvins. Delad första placering hölls dock permanent av svärsonen Anders, Dagmars man, och dottern Anna.

Han skröt gärna om sina egna företräden också och talade gärna om att han varit bygdens föregångsman, åtminstone sa han sig ha inhandlat och tagit i bruk den första slåttermaskinen. Han hade också odlat 32 tunnland som tidigare legat för fäfot.
Han ville gärna berätta om sin ungdom och mannagärning, tyvärr var jag  inte någon intresserad åhörare.

Måns, Elna, Gertrud, Anna, okänd, Stig, Dagmar, Majan, Anders

Från plejl till Skördetröska

Under Måns långa levnad ändrades tillvaron för oss svenskar mer radikalt än kanske någon gång tidigare eller senare. Han var med om att tröska med plejl
(Plejl är danska och skånska och betyder slaga. se film)
Han hann också med att se skördetröskor och upplevde atombomben.
Jag har inget minne av att Måns var speciellt politiskt aktiv förutom nämndemannaskapet. Men han deltog i Bondetåget till Stockholm 1914, men det var visst mest för att "fira".

Musikalitet

Han hade en icke oäven sångröst, tenor och det grämer mig att hans framförande av bravurnumret "Rhenvinets lov" inte blev inspelat. Han spelade också fiol.
Sonen Victor hade absolut gehör och var synnerligen musikalisk så länge han var frisk dvs före 50-årsdagen. Också Edvin var musikintresserad och driven pianospelare om än på ett lägre plan än Victor.

Skolgång och språk

Skolgången var enligt honom själv begränsad till några veckor för "Holmabenktan". Han levde på den tiden då Sverige sakta gick över från tum och skålpund till centimeter och kilogram. Han kände till begreppet "Två skålpund och trettiofem ort", men saknade kännedom om vad det stod för.
( 1 kg).
Det enda språk som Måns behärskade var skånska och uttalade "främmande" ord på skånska. Ibland kanske för att reta sitt barnbarn. T.ex uttalade han Winston Churchills namn som "Tjurtjill".
Varför så och inte "Sursill" ligger i det fördolda.

Hälsa

Måns på dottern Dagmars 60-års
kalas15 april 1954, innan kollapsen

Under sin Billinge-tid(1932-1939) var Måns fortfarande vid god vigör och hjälpte sin dotter på på många sätt.
Även med tilltagande ålder var Måns i stort sett befriad från krämpor., bortsett från värk i knäna, vilket berodde på en stoffhydda på över ett deciton.

Måns var enögd efter en olycka på Mölleröka. Detta besvärade honom inte särskilt, bortsett från att han ungefär vartannat år fick byta ut alternativt rengöra sitt emaljöga.
Som de flesta på den tiden saknade Måns flertalet tänder. Han hade nog aldrig besökt en riktig tandläkare. Han gillade äpplen, men ville ha dem som mos eller gröt. Av samma anledning föredrog han malet kött framför "helt".
Ända till sin sista tid var han en gladlynt person och talade inte om sina eventuella krämpor, bortsett då från sina värkande knän.


Jag har inget minne av att Måns var sängliggande någon dag före våren 1953. Själv var jag i Pittsburgh, men blev brevledes underrättad om att han fått någon slags kollaps under dottern Dagmars 60-års kalas. Han återhämtade sig så pass att han inte kom under läkarbehandling förrän på senhösten samma år.

Ovanstående nedtecknat 970506 -- en dag innan Måns skulle fyllt 133 år av Stig Wigram barnbarn till Måns Andersson. Avskrivet från handskrift och något mycket lätt omarbetat av mig Göran Göransson barnbarnsbarn till Måns.
Bilder, länkar och förklaringar av mig Göran