Släktporträtt: Ester Teresia Ellborg

Förord

Denna beskrivning av min fars moster Ester är skrivet ur hågkomster och berättelser jag hört. Dels från min far, dels från min kusin Helena och kanske också från min farmor. De har i sin yur eventuellt fått det berättat för sig av andra som fått det berättat för sig. Så källan är ganska utspädd. Några detaljer har jag ändå hört från Moster Ester själv.

Esther Theresia Ellborg (*1897-02-26 ✝︎1989-10-08)

Bilden är färglagd i efterhand

Ester, som hon själv stavade sitt namn föddes den 26 februari 1897 som lillasyster till Olga, min farmor, och Edvin. Olga var 6 år äldre storasyster och Edvin 4 år äldre storebror. Ester skulle även komma att få en lillebror, Gustaf.

Mamma var Sofia Zimmerdahl, äldsta dotter till Skomakare Simon Nilsson Zimmerdahl och hans hustru barnmorskan Gustafva, båda från Vollsjö.

Pappa var Magnus Ellborg, också han skomakare. Magnus var född i Östra Hoby, men arbetade som skomakare i Lund. Troligen träffade han Sofia där. Troligen arbetade hon då som piga någonstans, men det är jag inte klar över ännu.

I vilket fall köpte Magnus och Sofia köpte så småningom en fastighet i centrala Lund på Nygatan 5.

Efter flytten dit med föräldrarna kom Ester att bo där i hela sitt liv. När föräldrarna dog på 1950-talet övertog hon fastigheten.

I unga år drabbades Ester av engelska sjukan. Rakit kallas det idag. Engelska sjukan beror på D-vitaminbrist. Detta leder bl.a. till att skelettet inte utvecklas normalt, man blir hjulbent eller kobent. Det var Ester. Detta ledde till operation och enligt Ester var den felaktigt utförd och den operationen satte stopp för hennes dröm att bli gymnastikdirektör.

Ester var ogift hela sitt liv. Men så skulle det inte varit. När hon var 29 år hade hon träffat Leopold, en akademiker vid Lunds Universitet, som hon förälskat sig i. De förlovade sig. Bröllop var bestämt

Ester var flitig och sydde lakan och broderade till sitt framtida hem. Leopold lånade ett ansenligt belopp pengar av Magnus och Sofia.

Men lyckan skulle inte bestå. Leopold var en sol-och vårare. Plötsligt försvann han, troligen med en annan och flyttade eventuellt utomlands (spekulation). Pengarna kom aldrig tillbaka. Tyvärr har jag bara namnet Leopold och inga andra uppgifter. Har inte hittat några bilder på honom, men det beror kanske på att om de fanns, kastades de. Broderier och dukar finns kvar. Ester var duktig på att sy. En del av dem har jag.

Ester kom att arbeta som en uppkattad medarbetare på bl.a. Lindstedts bokhandel i Lund i 40 år. Stor del av tiden var hon chef för avdelningen.

Moster Ester är person nummer 2 från vänster

Att Ester var uppskattad av sina kunder framgår med tydlighet av ett brev hon fick av en kund som av någon anledning bytte bokhandel. det varkar verkligen inte vara pga Ester.

Mina egna upplevelser om Mosterester

Jag skriver Mosterester i ett ord för för mig hette hon så. Uttalat mera som MosteRester. Att det farmors syster var klart tidigt, liksom att det rådde en speciell syskonhatkärlek mellan dem. Farfar hade ju lyckats med sin firma, Melichar Maskiner och de hade det gott ställt. Moster Ester hade det inte dålig, men levde på en annan nivå.

Alla kalas och helger var Moster Ester med. I alla fall vad jag kan minnas. Till påska hade hon alltid en påskhare med sig. Hon var väl inte varken barnvänlig eller barnovänlig. Jag upplevde henne som ganska sträng. Farmor och Moster Ester kivade ganska ofta. Jag tror att Moster Ester var ganska speciell.

Hon arbetade i den akademiska världen och jag upplevde hennes skånska som typisk "finare" Lunddialekt.

Jättemycket minne har jag inte av henne. Det sista jag minns är när jag och Åse besökte henne en eller flera gånger i Lund på åttiotalet. Hon var ganska gammal då och hon pratade lite konstigt. Tungan åkte liksom ut ur munnen när hon sa något. Det var lite svårt först att inte skratta.

Hon ville ge oss en massa saker, som hon samlat på sig. Kakburkar och jag minns inte vad. Vi tackade artigt ja till några saker för att göra henne glad. Hon ville visa oss något som hade på vinden. Vi försökte avstyra, men hon var envis. Det var nog det farmor också tyckte många gånger och retade sig på.

Tillbaka till vinden. dit gick från baksidan av huset och hon hämtade några böcker vi skulle ha. Herr Arnes Penningar har vi kvar än idag. Den då 80+ damen med sina hjulbenta ben, det hade blivit värre med åren, tog en stol, satte det på köksbordet och klättrade med möda upp för att ta en kakburk på översta hyllan. Ide fanns rullrån som vi fick, men hon ville ha tillbaka kakburken. Jag var livrädd att hon skulle ramla ner. Jag erbjöd mig, Hoppas jag, att ta ner det hon ville visa, men det fick jag inte med motiveringen att hon klarade det själv och hade alltid gjort det. Kakburken fick hon nog tillbaka vid ett senare ett senare besök. då fick vi nya bakverk och nu har vi fortfarande kakburken kvar.

Nygatan 5, Lund

Olga, Edvin, Ester och Gustaf 1902-03

Släktsamling. Bakre raden fr. v. okänd, Greta Göransson, okänd, Ester Ellborg, Sofia Ellborg (Zimmerdahl), Magnus Ellborg (Olsson), Ernst Göransson, två okända,
nedre raden v. Gissar på Sofias syster (antingen Anna Zimmerdahl gift Göransson eller Ida Zimmerdahl ogift), Helena Göransson, Torsten Göransson; Olga Göransson, Bert Göransson och Sven-Ove Göransson
Året är efter 1926 och innan 1930